Diskussion- Var är Jane Eyre

Hej, här har vi alltså en liten sammanfattning av diskussionen om Var är Jane Eyre, skriven av Jasper Fford. Den tredje boken vi läser och den näst sista i vårt projektarbete. Nästa bok är Farenheit 451 som det kommer upp mer information om om ett tag. Enjoy :)

/Elin

Vilka karaktärer finns det i boken?

Var är Jane Eyre har en hel del karaktärer som är mer eller mindre viktiga för handlingen. Den viktigaste karaktären som historien utspelar sig kring är Torsdag Nesta. Hon är en före detta soldat i trettioårsåldern som jobbar som kriminalare på specialstyrkornas litteraturrotel  SO27. Hon är stationerad i London i början av boken men efter att få ha hoppat in på ett av SO5:s spaningsuppdrag  hamnar hon av olika anledningar i sin gamla hemstad Swindon. Torsdag är på många sätt en typisk manlig huvudkaraktär. Hon är en agent som löser brott och slåss mot onda skurkar. Hon har relationsproblem men de står liksom i bakgrunden. Det är väldigt lite beskrivningar om hennes utseende i boken men det sägs att hon ser ut som en vanlig kvinna i yngre medelåldern. Hon är envis och tuff men har ganska svårt att hantera sina känslor och är i allmänhet ganska dålig på relationer.

Hon får en vän och kompanjon i sin nya kollega Bowden Cable som också jobbar på litteraturroteln i Swindon. Bowden som genast blir förtjust i Torsdag hjälper henne med alla de brott som måste lösas, bland annat det mystiska försvinnandet av det oerhört dyrbara och oersättliga Martin Chuzzlewit manuskriptet. Tillsammans jagar de också superskurken Acheron Hades. 

Acheron är en slags karikatyr av en superskurk med alla de  kännetecknen som följer. Han är rankad som den tredje farligaste personen i världen och är en blandning av galen professor och uttråkat geni som planerar att förstöra världen bara för att han har tråkigt. Om han visar några känslor nån gång i boken är det för att han i såndana fall blir lycklig av att åsamka andra människor smärta. Den enda människa han någonsin verkat tycka om och som han blir uppriktigt upprörd över när han dör, är hans först medhjälpare Felix. Han har därför bevarat hans ansikte och fäster det sedan på varje ny medhjälpare han skaffar. Acheron var en gång i tiden Torsdags lärare på universitetet och han la märke till henne eftersom hon var en av de få personer som avfärdade hans svärmerier. Han har märkliga förmågor som gör honom i princip omöjlig att tillfånga ta eller döda, som att han kan gå genom väggar , är omöjlig att fånga på bild, kan känna av när folk säger hans namn och få folk att se saker som aldrig har hänt.  Hans planer går oftast ut på att skapa så stor sensation, eller framställa honom så ond, som möjligt, vilket tyder på att han har ganska stora drag av både fåfänga och storhetsvansinne.

När Torsdag kommer tillbaka till Swindon träffar hon också på en del människor från sitt förflutna, bland annat sin ex pojkvän Landen Park-Laine som hon inte har pratat med på tio år. Landen är författare och beskrivs som karismatisk men ganska lågmäld. Han och hennes bror var bästa vänner och slogs tillsammans med henne på Krim under kriget. När hennes bror tillsammans med flera hundra andra människor dog på grund av ett militärt misstag  la Landen skulden på hennes bror och för det har Torsdag aldrig kunnat förlåta honom. Hon har stängt ut honom ur sitt liv fram tills dess men när de träffas tvingas hon att konfrontera sin känslor vilket drar upp en del smärtsamma minnen.

Hon träffar också sin familj som hon inte ser så mycket av annars. Hennes andra bror Jeffory är präst men de har aldrig stått varandra särskilt nära, men de verkar ändå komma till någon slags ömsesidig förståelse för varandra i boken. Hennes far är tidväktare, vilket innebär att han kan resa i tiden. Han är dessutom efterlyst i alla tidsåldrar och kan därför inte stanna länge på någon plats, eller tid, och Torsdag träffar honom därför bara i flyktiga och ibland inte helt kronologiska möten då han dessutom oftast kommer outgrundliga uttalanden som ingen  förstår. 

Torsdags farbror Mycroft är också en ganska viktig karaktär för handlingen, inte så mycket för sin relation med Torsdag utan snarare för att han är den som uppfinner  ”prosaportalen”, en maskin som gör det möjligt att gå in i böcker och prata med karaktärerna och om man vill ändra på handlingen. Det är också möjligt för karaktärerna att försvinna ut ur böckerna, vilket ställer till stora problem för Torsdag senare i boken.

Och om det inte ska vara nog med att slåss mot en superskurk som Hades så finns är en den smått otrevliga Jack Schitt som är den andra stora skurken i boken. Han är kanske mer mänsklig än Hades men på nåt sätt obehagligare eftersom han verkar mindre galen. Jack Schitt är chef för vapenutvecklingen på multiföretaget Goliat koncernen som är det företag som mer eller mindre finansierar  hela Krimkriget. I och med att de finansierar kriget får det en otrolig makt över den brittiska regeringen och även över specialstyrkorna. 

De här är de karaktärer som är viktigast i handlingen men det finns otroligt många fler karaktärer som också finns med i boken. Många dyker upp bara för att försvinna igen, kanske har de en större roll i senare böcker eller så finns de med bara för att de medför rolig kuriosa för litteraturnördar eller de som råkar gilla serier som Buffy the vampire slayer och Doctor Who. Man får dessutom inte glömma de karaktärer i de böcker som de besöker i boken, som t.ex. Jane och Mr Rochester.

I vilken miljö utspelar sig boken?

Boken utspelar sig i ett parallellt universum 1980 som är mycket likt vårt eget. Det finns dock en hel del  stora skillnader t. ex. så har Krimkriget aldrig upphört vilket betyder att Storbritannien ligger i krig med det ryska tsarväldet som aldrig gått under. Man kan i princip säga att hela 1900-tals historien aldrig har utspelat sig, Wales är t.ex. en egen stat. Teknikutvecklingen har gått lite krokigt. De har TV-apparater men det verkar inte finnas mobiler eller datorer. Det flyger i luftskepp snarare än flygplan och de har börjat sekvensera massa utdöda djurarter, t.ex. dronter, som folk har som husdjur. De kommer i olika versioner ungefär som våra operativsystem och datorprogram. 

Den störst skillnaden är dock den att i deras universum kretsar allting kring litteratur. Hela samhället är i princip uppbyggt kring böcker och folks kärlek till böcker. Litterära frågor som vem som egentligen skrev Shakespeares verk, debatteras ständigt och engagerar folk så djupt att det har bildats extremistiska grupper som inte drar sig för våldsamma metoder. Litteraturbrott har blivit så vanliga att det har bildats en egen avdelning hos polisens som riktar in sig på att utreda bara såna brott. Litteraturen har en betydande roll för så väl ekonomin som kulturen och samhället i stort. Folk är helt enkelt tokiga i böcker, speciellt klassikerna. För även om historien ser lite annorlunda ut än vår så är klassikerna desamma, förutom slutet på just en av klassikerna,  Jane Eyre. Istället för att gifta sig med Rochester så följer Jane med St. John till Indien. Slutet är opopulärt men boken är älskad ändå. Kärleken för böcker verkar även vara ett globalt fenomen eftersom de mest populära turistattraktionerna består av de inhemska författarnas före detta hem och vistelseorter.

Vilket berättarperspektiv är det?

Berättarperspektivet är till stört del ur Torsdags synvinkel och hon berättar då i jag perspektiv men som om hon återberättar och vet saker som hon inte visste då. På så sätt ”spoilas” det ibland saker, lite som i Boktjuven. Vid några tillfällen får man även se det ur Hades eller Mycrofts synvinkel men det är då skrivet i tredje person. I början av varje kapitel finns också vad som verkar vara utdrag ur böcker, tidningar, journaler och liknande som skrivits av eller om karaktärer i boken och som sammanfattar ungefär vad som kommer att hända i kapitlet.

Viktiga teman i boken

Det viktigaste temat i Var är Jane Eyre är just böcker. Romanen behandlar inte bara litteraturens inflytande över våra liv, livsval och tankar, den visar också hur de kan samla människor av alla former och storlekar. Scenen i boken då det upptäcks att Jane Eyre har blivit kidnappad påminner om det som händer då någon framstående människa som till exempel Princess Diana eller Michael Jackson går bort.

Vi kom fram till att bokens genre är postmodernistisk deckare. Postmodernistisk eftersom den är så absurd och refererande och deckare för att Torsdag Nesta inte bara är kriminalare, utan också jagar efter en superskurk. Hon försöker lösa kidnappningar och andra mycket mer svårförklarade brott, såsom hur en bok kan försvinna ur en glasmonter utan att den öppnats. Fforde försöker också blanda in element från hennes vanliga liv, som hela affären med Landen och problem i hennes familj, men tyvärr lyckas han inte lika bra där. Relationerna blir ofta ytliga och osannolika på ett negativt sätt. 

Enligt Torun, som har läst del två, är den här boken mer som ett pilotavsnitt inför den följande bokserien. Det förklarar varför den enda karaktären som får någon bakgrund och komplex personlighet är huvudpersonen, medan författaren fördjupar sig i bitkaraktärer i påföljande böcker. Frågan är däremot, vad hade hänt om han inte hade fått fortsättningen publicerad, eller hade han ens tänkt fortsätta skriva från början?

Ett tydligt tema är samhällets uppbyggnad. Den förvridna spegling av vår egen värld som boken utspelar sig i får en att tänka över hur vår egen värld fungerar. Bland annat berör Fforde varför vi krigar; Krimkriget pågår fortfarande 1980 och få av soldaterna vet ens vad det slåss för, något som reflekterar hur det lätt blir i krig även i vår värld. Något annat vi tänkte på medan vi läste var de många extremistgrupperna i Nestas universum. Den stora skillnaden är dock vad människorna samlar sig runt; istället för religiösa cirklar som Jehovas vittnen och Livets ord finns det baconianer, wombatorden och de mytiska jordkorsarna. Författaren har kanske valt att ändra drivkrafterna av oro för att det ska stämma honom. Vi pratade också om möjligheten att eftersom andra världskriget aldrig inträffade i bokens universum öppnades aldrig mänsklighetens ögon mot religionskonflikter, och därför har de fördjupat sig i böcker istället. Temat med extremistgrupper ger också en möjlighet för Fforde att belysa hur man kan hjälpa varandra, även om man är väldigt olika, vilken han utnyttjar flera gånger.

Trots att Torsdag Nestas privatliv är bristande talas det även mycket om kärlek genom boken, framför allt genom handlingen i Jane Eyre. Rochester framställs ha långt djupare känslor för Jane än han har i originalboken. Han och Torsdag spenderar också stor tid att diskutera kärlek för att få henne att äntligen fixa sin relation med Landen och förlåta honom för det han gjort mot hennes bror. Förlåtelsen är så viktig att den nästan kan sägas vara ett eget tema. 

Fforde verkar i allmänhet uppmuntra oss i att ta tag i våra problem på riktigt istället för att bara fly från dem. Det känns väldigt stereotypt då Torsdag måste färdas hem till Swindon och följa sina rötter tillbaka för att hon ska kunna lösa både det fall hon håller på med och sin egen livssituation. Slutligen verkar det som om boken vill säga att inget är skrivit i sten, bara man är envis och uppfinningsrik kan man ändra på allt, till och med redan skrivna böcker.

Vad vill författaren säga med boken?

Jasper Fforde skrev Var är Jane Eyre till sin pappa när denne var döende eftersom han bad sin son att ”berätta något” för honom. Man märker det på referenser i romanen, till exempel huvudpersonens namn: Torsdag Nesta, vilket var något hans mamma brukade säga när hon pratade om kommande torsdag.

Den stora inblandningen av populärkultur ger nästan intryck av att Fforde präntade boken på papper i en slags tribut till saker han gillar. Eller så ville han helt enkelt bara samla allt det han älskade i en bok, även om den blir en av de mest absurda historier som någonsin skrivits; vem annars blandar Buffy the vampire slayer med Jane Eyre, Lord Bacon och William Shakespeare?

Vad har böcker och litteratur för roll i handlingen och hur skildras de?

Böckers roll i Var är Jane Eyre är enorm. I andra böcker vi läst har det mer handlat om huvudpersonens närhet till en eller flera böcker; i den här handlar det om alla människors förhållande till alla böcker som någonsin skrivits, speciellt till klassikerna. Kulturen bygger på att alla läser, oavsett kön, nationalitet och ålder. Det leder till att man även ser böckerna i samhällets uppbyggnad, det finns hur många jobb som helst som kopplar med böcker och teater, turismen baseras på utlänningars bokintresse, de har till och med en specialstyrka inom polisen, SO27, som löser brott som har och göra med böcker, vilka tydligen är långt vanligare än hos oss.

Skildringen av böcker är i början ganska vanlig, en bok är en samling av papper som folk läser och sedan tolkar och funderar om vad författaren menade med dem. Men ganska tidigt börjar ”det vanliga” synsättet att suddas ut. Torsdag Nesta upptäcker en förmåga att då hon blir riktigt inne i en bok kan hon plötsligt dyka upp mitt inne i boken, och omnämnas i några rader till nästa person som läser den. Sedan Torsdags morbror, uppfinnargeniet Mycroft, uppfinner en maskin som gör det möjligt för alla att gå in i böcker börjar man upptäcka att karaktärerna är väl medvetna om att de befinner sig i en bok och att de har känslor och tankar som inte nämns då man läser om dem. Det får en att fundera då man läser Var är Jane Eyre; när jag stänger den här boken, åker Torsdag tillbaka till London för att lösa några fall där?

Vilka postmodernistiska drag finns det i boken?

Boken har ett speciellt händelseförlopp och det händer ständigt nya saker. Torsdag möter under berättelsen ett antal ganska udda karaktärer och det känns som att hon kliver in i och påverkar deras berättelser snarare än tvärt om. Det är som att vi får följa Torsdag på hennes väg genom en rad andra historier, vilket gör att man som läsare till att börja med har svårt att fokusera på Torsdags egna berättelse. Att man som läsare under historiens gång får massor av brådstycken från andra historier känns som ett postmodernistiskt drag. Ingenting är absolut, inte ens bokens egen handling eftersom Torsdag själv dras in i andras historier. 

Ett annat postmodernistiskt drag är tidslinjen. Det är inte konstant utan ändras, under berättelsens gång ändras historien, det vill säga saker som hände redan innan boken började. Torsdags far är tidsresenär med uppgiften att ”rätta till tiden”, viket aldrig förklaras närmare i boken men hans resor och ändringar i det som har skett märks ändå tydligt när berättelsen går vidare. Just det här med tidsresor gör att en del av karaktärerna som dyker upp tycks veta mer än vad huvudpersonerna gör och allt tycks följa ett visst mönster av oordning. Kort sagt är allt kaos i en typisk postmodernistisk anda. Tid, bikaraktärer, miljö, historia och händelseförlopp, allt skiftar ständigt. 

Jasper Fforde har dessutom lyckats stoppa in en hel del karaktärer och referenser från andra populärkulturella verk. Beatles sånger, karaktärer från alla möjliga tv-serier, citat från Oscar Wild med flera, händelser ur klassiska romaner, allt blandas och vävs in i berättelsen på ett sätt som gör att det ändå känns helt unikt. Författaren har, genom att ta idéer, citat, händelser och karaktärer från andra upphovsmän, lyckats göra en alldeles egen historia där han berättar något helt nytt. Att använda referenser till saker som redan finns för att beskriva något annat är precis hur Umberto Eco beskrev postmodernismen i boken The Truth about the Truth (Red. Walter Truett Anderson, A new consciousness Reader 1995). Inom postmodernismen så menar man att det sällan finns något nytt utan allt som finns är en blandning av allt annat som redan finns och som i sin tur också är en blandning.

Vad har orden för betydelse i boken?

Orden i boken har ingen utmärkande betydelse med det har däremot själva berättelserna. Det som orden har att berätta blir verkligt på ett rent fysiskt sätt när Torsdag kliver in i Jane Eyre. Karaktärerna i böckerna är lika verkliga som vanliga människor och de spelar upp samma berättelse gång på gång för läsaren. Men de är helt klart mänskliga, människor av kött och blod väckta till liv av orden och berättelsen. Det är nästan som att böckerna är mer än böcker, det är portar till andra värdar som är precis lika fysiska och verkliga som vår.

Boken fäster också stor betydelse vid originalets betydelse. Om man till exempel ändrar i originalet ändras alla senare kopior också. Det finns särskilda polisstyrkor som sätter fast bokförfalskare och författare får någon sorts kändisstatus. All kunna skapa med ord är en prestige i det samhälle som berättelsen utspelar sig i.

Orden har också en otrolig makt att föra samman människor. Det finns ett avsnitt i boken där en enorm folkmassa står tillsammans och sörjer att karaktären Jane Eyre har försvunnit ur sin bok. Människornas kärlek till böckerna är en av de grundläggande faktorerna som håller ihop den världen som berättelsen utspelar sig i. 

Litterära allegorier? 

I stort sett hela Var är Jane Eyre? Bygger på olika referenser till andra tidigare verk. Det är svårt att lista ut exakt vad som Jasper Fforde har hittat på själv och vad han har tagit från annat håll. När man läser boken kan man, om man är uppmärksam, hitta mängder av olika hintar, citat och dolda symboler. Vi har bara hittat en bråkdel av dem och förmodligen finns det många många fler. Det är som att författaren tagit alla populärkulturella fenomen som han gillar och försökt få in alla på bokens 370 sidor.