Diskussion: Slumpens bok

Så, här kommer äntligen diskussionen till Slumpens bok av Åsa Lind. Det här är ett litet smakprov på allt vi diskuterade kring.


Vilka är huvudkaraktärerna?

Precis som Boktjuven har Slumpens bok en hel del karaktärer med varierande betydelser för handlingen. Huvudpersonen är Hanna Demeter, en ovanligt lång 12åring som har varit med om en hel del för en flicka av hennes ålder.  Hon misstror allt och alla runt henne, men har väldigt höga tankar om sig själv. En anledning till detta kan vara hennes psykiskt sjuka mamma som hon måste ta hand om, vilken sjukdom det är sägs aldrig men vi gissar på att hon är schizofren. Hon är helt ensam mot världen, då hon vid bokens början inte bara saknar vänner utan också någon stabil vuxenfigur då hennes morföräldrar som tagit hand om henne är döda och hon inte vet vem som är hennes pappa. Hon är väldigt organiserad, och ägnar stora delar av sitt liv åt att skriva olika listor, vilket även det kan vara ett resultat att vara på flykt undan psykvården med sin ostabila mamma vilket ger henne ett oorganiserat liv. Hon blir ”Läsaren” av slumpens bok, vilken enligt vissa berättar framtiden, sen hon hittat den i en affär i närheten av sitt hus. Men trots att hon kan verka väldigt mogen i vissa lägen får man följa hennes tankeverksamhet, vilken är väldigt typiskt ”barnslig”, vilket gör det tydligt att slumpens bok trots allt är en barnbok trots många mörka teman.

Hannas mamma heter Anabella, och något är som sagt väldigt fel med henne. Hon byter drastiskt personlighet, och Hanna kallar henne Mamma D, då personligheterna byts byts ordet D står för, till exempel när mamman är väldigt utgående och extrovert är hon mamma D som i Diva. Hon ser också saker som inte andra ser, ”stjärnfolket” när det är som värst. Hon menar på att Hannas pappa är en av stjärnfolket, knivkastaren, men man får aldrig reda på hur det egentligen ligger till. Hon framställs som maktlös och är inte närvarande i handlingen mentalt utan endast fysiskt, som ett slags hinder och drivkraft för Hanna. Hon stryker och tvättar maniskt, vilket kan jämföras med Hannas listskrivande.

Hanna och hennes mamma flyttar ganska tidigt in i Fru Wiltons gigantiska våning. Fru  Wilton är en mystisk 102 årig dam, även kallad Storki(kort för Storkimbodjan).  Läsaren misstror henne snabbt då man hör henne prata om Hanna med andra människor medan Hanna håller på att somna, och i relationer till andra människor verkar de antingen frukta henne eller älska henne. Hon uppvisar enorm makt, inte bara genom hennes stora förmögenhet utan utpressar även i en scen stadsministern å Hannas vägnar. Hennes största roll i boken verkar vara idealföräldern som fixar allt utan att tvinga Hanna till saker. Många gånger genom boken verkar det som om hon är Hannas farmor, men inte heller det får ett klart svar. Hon är även en av de tysta tolv, väktare som vaktar över Slumpens bok och dess läsare, vilket förklarar hennes villighet till att låta Hanna bo hos henne.

Sen finns Oscar, som bor i samma byggnad som Wilton och är ”Berättaren”, vars roll är att förklara historien bakom boken för läsaren.  Vi var lite oense om hur gammal han var, vilket sträckte sig mellan 50 och 80 år, men han är i alla fall en sur liten farbror, med en kärlek till sin elgitarr. Han lär även Hanna att ljuga med säkerhet.

Andra personer på den ”goda” sidan är Vera, ägaren av den Närmsta butiken där boken har sin öppningsscen. Hon är en gladlynt dam som utnämner sig själv till ”Lyssnare”, och är den enda person som inte har någon riktig koppling till boken som ändå vet om den. Sen har vi Benny som börjar som taxichaffis men snart blir mer framträdande då han blir Hannas livvakt. Han gillar Vera och blir väldigt nära med Hanna fastän han aldrig får veta någonting om boken.  I ett av de sista kapitlen träffar Hanna en tjej i sin egen ålder med klarblått hår och delfinörhängen, vilket leder till att Hanna kallar henne ”Delfin”. Hon blir Hannas första riktiga vän och gör på så sätt också Hanna sårbar.

Skurken i boken heter Haydin Pica och är Fru Wiltons kusin. Det är typiskt skurkupplägg på honom och från första gången han presenteras litar ingen på honom, inte ens Hanna. Han vill ha makten Slumpens bok kan erbjuda men är rädd att han ska samma öde till mötes som andra som utnyttjat läsaren; döden. Han använder sig därför av olika magiska ritualer som gör hnom till en väldigt märklig karaktär. Han är en väldigt bra människoläsare, nästan så att han kan läsa andra människors tankar på grund av sin uppmärksamhet till små detaljer i deras beteende. Men en märklig sak är att Haydin Pica aldrig riktig avslutas, Hanna gör ingenting åt honom utan lämnar bara hans lägenhet efter att ha varit hans fånge i någon vecka.

Vilken miljö utspelar sig berättelsen i?

Miljön är väldigt detaljerad, men det var svårt att sätta ut orten de var på på en karta. I början framställs allt som väldigt litet, men desto längre man läser desto mer får man känslan att de befinner sig i en större stad. Då de i sista kapitlet tillslut skriver att de befinner sig i Sverige gissade vi på att de kunde befinna sig i någon förort till Stockholm då de både åker till stadsministern och ut i skogen på en väldigt kort stund med bil. Torun var den första som kände att de befann sig i Sverige, då det var en svensk bok, men Maja tänkte mer USA med tanke på att de pratar om dollar, och Elin funderade på om de var i Frankrike. Tidsperioden verkar vara runt 1960, med tanke på att priserna för en bok ligger på runt två kronor, att de helt saknar modern teknologi som datorer och TV och att de inte har någon koll på skola eller mentalvård, då ingen verkar märka att Hanna inte går i skolan eftersom hon har brutit ut sin mamma ur ett hospital.

Vilket berättarperspektiv är det?

Boken berättas med Hannas perspektiv ur tredjeperson. Det är alltså som om det vore Jag-perspektiv, men istället för jag så kallas hon Hanna eller hon.

Viktiga teman i boken?

Precis som titeln avslöjar är slumpen ett mycket centralt tema i boken. Frågor om slupen är en övre makt, något magiskt eller helt enkelt bara slump kretsar ständigt kring händelserna i boken. Karaktärerna är oense om vad slumpen egentligen är och hur man ska använda den, om den överhuvudtaget är viktig eller om det är något som man bara ska låta bli som det blir. Kan man helt enkelt strunta i slumpens betydelse eller har den mer makt än vi tror? Styr vi våra egna handlingar och finns det något som kallas för ödet? Går slumpen att förutse eller styra? De är några av de mest centrala frågorna som författaren tar upp kring just slumpen.

Ett annat tema som tas upp är fenomenet att historien upprepar sig. Hanna jämför sig själv ett flertal gånger med tidigare ”läsare” och det finns en kuslig likhet mellan hennes berättelse och deras. Men också där kommer slumpen in, det antyds att det finns en begränsad mängd slup och att på så vis upprepar sig också slumpen.

Dessutom har boken många typiska ”barnboks teman” så som vänskap och vikten av att kunna göra saker tillsammans. Hanna är innan hon träffar Vera och Wilton mycket ensam med ett stort ansvar för sin mamma. Senare lär hon sig att lita på andra människor och släppa ansvaret. Kärlek är också mycket viktigt precis som känslan att inte behöva vara ensam. Just de sakerna gör att boken känns lite mer som en barnbok.

Vad vill författaren säga med boken?

Författarens budskap med boken hänger mycket ihop med bokens teman och det handlar egentligen lite om samma sak. Slumpens betydelse är viktig och författaren försöker nog genom Slumpens bok göra läsaren uppmärksam på slumpens betydelse. Att en tillsynes obetydlig händelse kan leda till något mycket större och att vi aldrig kan veta säker vad slumpen kommer att resultera i . Trots det känns det som att författaren lägger vikt vid att vi själva är ansvariga över våra egna handlingar och att vi inte är viljelösa slavar under slumpen. I slutändan är det Hanna själv som fattar alla viktiga beslut och det är hon och inte slumpen som gör att berättelsen slutar så som den gör.

Vad har böcker och litteratur för roll i handlingen?

Här pratar vi egentligen inte om böcker i plural, det är boken i bestämdform det handlar om. Slumpens bok som också är Hannas bok. Boken är skriven om Hanna och för Hanna. Den är hennes rakt igenom och det är hon som är läsaren. Orden i boken och vad den berättar är i sig inte viktigt för någon annan än Hanna men för henne är den livsviktig. Genom att läsa den hittar hon sig själv mer och hon förstår sitt liv och varför det har blivit som det är bättre. Hon förstår att lita på sig själv och att hon är viktig. Det antyds också ganska mycket att Slumpens bok är just den slumpens bok som berättelsen handlar om, Hannas bok. Om man bortser från en gammal bilderbok som Hanna äger och tydligen är ett av tecknen på att hon är läsaren förekommer ingen annan litteratur som har betydande roll i berättelsen.

Vilka postmodernistiska drag finns det i boken?

Precis som Boktjuven så har Slumpens bok samma titel som boken man läser om. Detta är ett vanligt och väldigt utmärkande drag  för metafiktionellt litteratur.  Det innebär att boken som man läser om i själva verket skulle kunna vara boken som man håller i handen. Detta blev extra tydligt i Slumpens bok när de dessutom förklarar i boken att boken som Hanna läser handlar om hennes eget  liv precis som boken man själv läser gör. Det blir på så vis svårt att hålla isär boken som man läser själv och boken som man läser om. På så sätt suddas, på vanligt metafiktionellt vis, gränsen mellan verkligheten  och fiktionen ut.

På liknande sätt förklaras uppkomsten av Slumpens bok  med en saga där figurerna  bär många likheter med andra karaktärer i boken, mer om det på litterära allegorier, men eftersom som Hanna väljer att tro på sagan och identifierar sig med  Hananna så blir sagan sann för henne. Hon skapar på så sätt sin egen sanning  precis som mamman i boken skapar sin egen verklighet med stjärnfolket och Mamma Diva. Allt i led med postmodernismens tro på att det inte finns någon objektiv sanning och kärna i allt, sanningen är subjektiv och det som är sant för en person är inte sant för alla.

Fru Wilton och Hydin Pika har på så vis en mer modernistisk syn på slumpens bok i och med att de tror att det finns en mening med boken till skillnad från Hanna som bara tycker att boken är menad för henne och på så vis bara viktig för henne själv.

Ett annat ganska typiskt postmodernistiskt drag är att allting är väldigt vagt hela tiden och att man inte riktig vat vad som händer, det fanns t.ex. ganska många tillfällen i boken när man inte visste om Hanna drömde eller var vaken. Det fanns också många saker som man trodde skulle vara viktiga eller komma tillbaka i slutet av men som aldrig knöts i hop. Det skulle ju kunna vara så att det kommer en uppföljare men öppna slut är annars ett ganska vanligt postmodernistiskt drag.

Vad har orden för betydelse i boken?

Det sägs flera gånger i boken att orden inte är så viktiga, det är läsaren som gör dem viktiga. Det är väldigt tydligt att orden inte har någon makt i sig. De andra kan läsa ur boken men får då bara en massa ord som inte betyder något. Det är först när Hanna läser som de har någon makt, det är hon som är nyckeln. Detta är också ett typiskt postmodernistiskt drag, att det är läsaren som är i fokus och att det är den egna uppfattningen som är viktig.

Orden ses mer som ett verktyg som man kan använda. Vera använder orden för att prata omkull folk. Hydin Pika tror att de har en magisk innebörd, och Hanna använder dem för att göra listor så han kan få någon slags sruktur i sitt liv. Hon skriver flera brev bl.a. till sin döda mormor och på ett ställe verkar det nästan som om hon och fru Wilton telepaterar med varandra när Hanna skriver ett brev till fru Wilton i sitt huvud, ännu en ouppklarad tråd som aldrig förklaras.

Finns det några litterära allegorier? Vilka?

De tydligaste litterära allegorierna i boken är förstås sagan om Kung Aat och An Ben Benaster. Flera om inte alla karaktärerna i sagan stämmer överens med någon av karaktärerna i boken. Hanna som är läsaren har uppenbarligen många likheter med Hananna i sagan. Förutom namnet är ju Hananna den första läsaren och till stor del verkar det som om de nästan är samma person.  Kung Aat har givetvis stora likheter med Hydin Pika. De ville båda ha boken för att skaffa sig mera makt och det var båda två rädda för slumpen. Hydin var vidskeplig och använde sin ”magi” för att skydda sig och Kung Aat ville använde Slumpens bok. Men det finns även några likheter mellan Kung Aat och fru Wilton inte minns den otroliga makt som båda karaktärerna verkar ha. Detta får en att mistänka att fru Wilton kanske inte är så allt igenom god som hon verkar.  Mamman och systern  till Kung Aat, Hanannas mamma har också stora likheter. Båda två är mer eller mindre handlingsförlamade om än på lite olika sätt. De är inte med så mycket i handlingen utan fungerar mer som katlysatorer. An Ben Benaster är ju far till Hananna och det får en såklart att undra över Hannas pappa som man inte vet så mycket om i boken. Det antyds på ett ställe att det kanske skulle kunna vara en man som heter Albin Alder som i boken tryckte den svenska verisionen av Slumpens bok, men det får man inte reda på.

Om sagan ska vara en riktig händelse och  historien upprepar sig, vilket verkar vara fallet eftersom alla läsarna heter ungefär samma sak och är ungefär samma person eller om hela  sagan egentligen bara är en allegori för Hannas liv och hon är den enda sanna läsaren är lite oklart. I och med att slutet är så öppet är det upp till var och en att tolka det som man tror.

Lite andra saker som vi nämnde men inte utvecklade mera..

·      Kommer det en två till boken?

·      Påminner mycket om Molly Moon

·      Allt verkar ha en mening för handlingen

·      Typiskt postmodernistiskt att de tar upp saker som inte kommer tillbaka och man inte får nåt svar på typ vem är Hannas pappa, vem är Storki osv

·      Katters roll i handlingen

o   Wilton har massa kattmat i sitt hus

o   Den rödhåriga väktaren i sagan har katt, Henny har hermelin

o   Hanna tror Wiltons peruk är en katt, senare dyker en mystisk katt upp på hennes fönsterbräde. Delfin håller i katten precis innan Hanna blir kidnappad

/Torun Engqvist :D