Fahrenheit 451
Vilka är huvudkaraktärerna?
Huvudpersonen i romanen är en medelålders man vid namn Guy Montag. Han arbetar som brandman men hans uppgift är inte att släcka bränder utan att tända dem. Brandmännen åker till adresser där de fått tips om att det finns böcker och sedan eldar de upp allt. Det här var en uppgift som Montag tidigare uppskattade väldigt mycket, han älskade att se böckerna brinna och förvandlas till aska, men när han börjar tänka mer själv tar han också mer och mer avstånd från brännandet.
I början av boken är Guy, precis som de flesta andra människor, omedveten om sina egna känslor och tankar. Men så blir han ”väckt” av grannflickan Clarisse, som med sina oskuldsfulla frågor får honom att börja reflektera över sitt liv. Guy upptäcker då till sin stora förvåning att han inte alls är lycklig och ser med avsmak på samhället runt omkring honom. Efter sitt ”uppvaknande” framkommer det att Guy har ett ganska rörligt intellekt. Han är snabbtänkt och har en stark vilja att göra någonting. Det är som att Montag är en av de få människorna i boken som faktiskt är mänsklig, han har känslor och tankar som går djupare än större delen av befolkningen och han är fast besluten att ändra på dem.
Mildred är Montags fru sen tio år tillbaka. Hennes liv kretsar kring underhållning, TV:n, familjen eller släktingarna som de också kallas. Mildred är överhuvudtaget en väldigt opersonligt karaktär, hjärntvättad till den grad att hennes personlighet knappt längre existerar. Sedan flera år tillbaka har Mildred varit medlem i Snäckföreningen vilket innebär att när hon inte tittar på TV så har hon ständigt ett par små snäckor i öronen som fyller hennes huvud med ”vågor och brus”. Detta har i sin tur lett till att Mildred har blivit en hejare på att läsa folks läppar. I början av boken försökte hon med hjälp av sömntabletter begå självmord men efter att hon fått sina kroppsvätskor utbytta och sitt ”dåliga” utsuget, vaknar hon upp som om ingenting hänt. Hon minns inte ens sitt självmordsförsök och fortsätter sitt liv som vanligt.
Faber är en före detta professor i engelsk litteratur som, efter att han förlorat sitt jobb på universitetet, blivit tvungen att dölja det faktum att han är ”intellektuell”. Han lever i ensamhet och avskildhet, omåttligt rädd för att bli upptäckt och bortsorterad som andra intellektuella före honom. Faber är medveten om sin egen feghet och känner avsky och avsmak inför den. Han hjälper ändå Montag även om det sker lite på avstånd.
Grannflickan Clarisse är den som först ”väcker” Montag till medvetenhet. Hon är väldigt oskuldsfull och har lite av jungfru Maria över sig. Även hon har ett stort intellekt och hennes uppenbarelse är så ren och oförstörd att hon nästan blir onaturlig. Hon är öppen, ärlig och ofantligt nyfiken vilket senare får henne dödad. När Montags brandkapten senare i boken talar om henne kallar han henne för en ”särling”, någon som måste sorteras bort.
Brandkaptenen Beatty är en ganska speciell karaktär. Till att börja med är han ganska grabbig och lite opersonlig men under berättelsens gång träder han fram mer och mer. Beatty är även han beläst men till skillnad från Montag och Faber tog inte han åt sig litteraturen på samma sätt. Istället konstaterade han att det bara var strunt och fortsatte med sitt jobb som vanligt. Man får lite känslan av att Beatty en gång varit i samma situation som Montag men att han istället valde den lätta vägen och ignorerade vad böckerna hade att berätta.
I vilken miljö utspelar sig boken?
Montag bor i ett villaområde i utkanten av en större stad i ett framtida USA där allt i människornas liv kretsar kring underhållning. Människor ska vara lyckliga och allt som kan uppröra eller göra människor olyckliga har sorterats bort och det som finns kvar är bara ytligt svammel. Landet de bor i är i krig med en annan okänd fiende men det är ingen som riktigt bryr sig. Ingen bryr sig heller om politik eller om vad som händer utanför TV:ns inskränkta lilla värld. Alla människor har gjorts jämlika med samma förutsättningar och de som inte passar in sorteras helt enkelt bort.
Vilket berättarperspektiv är det?
Berättarperspektivet är i tredjeperson men ur Montags synvinkel. Man får veta hans observationer och tankar men enda sättet att veta vad någon annan tycker är genom deras dialog.
Viktiga teman i boken
I det samhälle som boken utspelar sig i har folk sluta att bry sig om viktiga saker. Krig och politik intresserar dem inte, de bryr sig knappt om sina egna liv och inte alls om människorna runt omkring sig. Ett viktigt tema i boken handlar om att ta ansvar för sitt eget och andras liv och inte bli för självupptagen. Folk i boken lever i sin egen bubbla och bryr sig inte om någon annan. Det handlar också om att tänka själv. Folk har i princip blivit som zombies, Guy säger i boken att han aldrig egentligen har funderat på om han är lycklig, han har inte ställt sig frågan. Så är det även för samhället i stort, ingen ställer några frågor, det enda folk bryr sig om är sin egen förströelse.
Personerna i boken tänker alltså inte längre, det finns en annan scen i boken när Guy försöker få Mildred och hennes vänner att börja fundera och ifrågasätta saker vilket inte fungerar. Folk måste ta sitt eget ansvar att reda på saker, de måste tänka själva. Det som kan få folk att vakna är böckerna vilket är ett annat viktigt tema i boken, hur böckerna påverkar samhället. I den här boken har böckerna fått symbolisera det som är äkta och som berör till skillnad från de andra medierna som endast är till för underhållning och därför saknar riktigt innehåll. Böckerna har, som författaren beskriver det, ”kvalitet” till skillnad från de andra medierna. Det är människor som har tänkt och sen fört ner sina tankar på papper. Eftersom det var böckerna som förmedlade just detta är det de som har blivit förbjudna.
Ett annat viktigt tema är just vad som kan ske när majoriteten har makten och individen försvinner. Strävan efter att alla ska vara jämlika har lett till ett samhälle där det intellektuella anses konstigt och rent av farligt. Alla ska ha samma förutsättningar och lika stor makt och därför får ingen veta mer än någon annan. Böckerna anses därför leda till ett orättvist samhälle och de som läser dem rensas bort. Boken säger samtidigt mycket om sin egen samtid. Den är skriven av en amerikan under 50-talet och det är därför väldigt lätt att dra kopplingar till teknikutvecklingen med TV och radio och uppgången av kommersialismen, där allting går ut på att tjäna pengar och alla ska bara vara så lyckliga som möjligt. Författaren är uppenbarligen rädd för en utveckling där läsandet och kunskapen får mindre plats i en värld av ständig underhållning från TV och radio. Kanske ligger det någonting i det, se bara på hur världen ser ut idag, det är omöjligt att inte se likheterna mellan vårt eget samhälle och Bradburys fiktiva dystopi.
Vad vill författaren säga med boken?
Fahrenheit 451 har ofta tolkats som en bok som kritiserar statlig censur och det har ofta dragits paralleller till olika historiska bokbränder. Bradbury själv har hävdat att boken inte handlar så mycket om censur utan om effekten som TV och massmedia har på läsandet. Han hävdar också att det inte är staten som är boven utan folket själv. Som de flesta dystopier vill författaren uppmärksamma folk på strömningar i det egna samhället och varna för en framtid som, delvis om än inte helt, kan komma om vi inte är försiktiga.
Vad har böcker och litteratur för roll i handlingen och hur skildras de?
Böcker har alltså en stor roll i handlingen. De har blivit förbjudna eftersom folket i sin strävan efter ständig underhållning ansett böckerna vara alltför tunga och bara ge missmod. Böckerna berör, de beskriver verkligheten och får folk att tänka och är just därför skadliga. Kunskap är makt och människorna fruktar därför kunskapen. Människor som tidigare har hållit på med litteratur och dylikt, exempelvis Faber, håller sig gömda eller har flytt ut ur städerna och lever i skogen i väntan på förändring. Böckerna bränns av brandmännen vars enda jobb är att vid larm så fort som möjligt ta sig till brottsplatsen och helt sonika bränna upp både böcker och hus, ibland till och med människor ifall de vägrar att lämna sina dyrbara böcker.
Böckerna triggar Montags nyfikenhet och de får honom till slut att börja tvivla på brandkåren och samhället. Böckerna beskrivs som något som väcker folks tankar, till skillnad från TV:n där det bara gäller att ta in men inte tänka själv. Faber förklarar för Montag i boken att det inte är böckerna i sig som är viktiga utan vad de har att säga. Samma sak kan återfinnas i gamla filmer, grammofonskivor, i naturen, hos vänner och hos en själv. Böckerna är bara ett förvaringsrum där man stuvar in sådant man är rädd att glömma.
Vilka modernistiska drag finns det i boken?
Fahrenheit 451 är väldigt olik de andra böcker vi läst. Då den är skriven 1953 är den modernistisk till skillnad från de andra som varit postmodernistiska. Det innebär att den lägger värde på helt andra saker. Man märker tidigt modernismens pessimistiska framtidssyn då man börjar läsa och upptäcker att boken är en dystopi, ett förvrängt samhälle där problemen hopar sig under ytan. Liksom andra dystopier som 1984 och Kallocain är det teknologin som har startat problemet. Ett annat modernistiskt drag är hur boken fokuserar på hur man ska finna ”det äkta” inom både sig själv och samhället. Modernismen såg världen som att det fanns en yta som måste genomträngas för att nå insikt, sanning och djup. Här är den ytan TV och musik. Böckerna framställs som bärare av kunskap, verktyg för att ta sig in till den äkta kärnan bortom fasaden. Däremot är en tydlig poäng i den här romanen att den stora folkmassan fruktar djupet, vilket får dem att försöka utrota sökande personer. De många vill hellre att alla ska vara lika ytliga som de själva.
Liksom Ernest Hemingway använder Ray Bradbury den kända ”isbergstekniken” som den förstnämnde anses ha skapat. Det innebär att romanen fylls av metaforer och berättar så lite den bara kan, så att man endast mellan raderna kan ana ”berget” som ligger under ytan.
En skillnad i jämförelse med romanerna Boktjuven, Slumpens bok och Var är Jane Eyre? är att Fahrenheit 451 till skillnad från de andra verkar fokusera mer på språket än på handlingen. Den är väldigt poetisk skriven, nästan som att läsa en lång dikt, och handlingen saknar egentligt mål. Den kretsar kring hur Montag upptäcker böcker och hur hans tankar ändras efter det. Han och Faber pratar om vad de ska göra för att ”upplysa” resten av befolkningen, men det blir aldrig av utan stannar i deras tankar.
Den outvecklade intrigen är ovanlig för västerländska böcker men återfinns ofta i asiatiska böcker där teman är filosofiska om liv, kärlek eller mänsklighetens plats i världen istället för att behandla krig, mord eller actionäventyr.
De andra skillnaderna vi pratade om var hur svaga kvinnoroller det var i den här boken jämfört med de andra. Boktjuven, Slumpens bok och Var är Jane Eyre? har alla en stark kvinna i huvudrollen men i Fahrenheit 451 var den viktigaste kvinnan Montags fru, som framstod som vek och oförstående till djupare strävan i livet. Det kan vara ett resultat av tiden då boken skrevs lika mycket som ett modernistiskt drag. Fahrenheit 451 fokuserade också på huvudpersonens utveckling, till skillnad från de andra som handlar om hur man utvecklas av situationer och vänner. Montag är ständigt ensam och utvecklades genom ensam reflektion.
Vad har orden för betydelse i boken?
Orden används i boken som ett verktyg för att nå alternativa synsätt. Orden är revolutionära i sig därför att de kan förmedla nya perspektiv som bryter den totalitära enfalden som annars finns i samhället. Faber betonar speciellt det här i en scen då han pratar om hur orden bär på ”kvalitét” i en värld där det viktigaste är kvantitet. Det är på så sätt inte själva orden som är viktiga, utan hur de uppfattas och läses; deras betydelse.
Finns det några litterära allegorier? Vilka?
Det totalitära samhället i romanen kan sägas vara en allegori för det mer osynliga bakomliggande kommersiella förtryck som författaren egentligen kritiserar. Dessutom är boken som tidigare nämnt fylld av metaforer där företeelser sällan beskrivs utan omskrivningar. Även om Boktjuven är boken som har flest allegorier är Fahrenheit 451 den boken de vi läst som har haft flest metaforer, vilka kan liknas vid allegoriernas byggstenar.
Övrigt
Vi pratade mer om övriga saker runt den här boken än vi gjorde för de andra vilket motiverar en särskild punkt.
Titelns betydelse har stor betydelse för alla böcker vi läst. Så här i efterhand skulle titlarna ha kunnat vara en återkommande diskussionsfråga. Just den här bokens titel, Fahrenheit 451, anger temperaturen då papper självantänder och är också den siffra som står på huvudpersonens brandhjälm. Titeln kan ses metaforiskt, eftersom Montag på ett sätt ”bränner upp” sitt liv när han börjar förstå hur ytlig han har varit, vilket görs ännu tydligare av förstautgåvans framsida som täcks av en brinnande man.
Vi använde nästan femton minuter till att diskutera hur boken avbildar dagens samhälle. Den är nästan som en förutsägelse, och det är helt ofattbart att den är skriven för 60 år sen. Folk går omkring med hörsnäckor, vilka speglar dagens små mobil/mp3hörlurar, och har lagt hela sitt liv i sina telefoner eller sin TV. De är så fokuserade på att ständigt bli underhållna att de har svårigheter att umgås med vänner och sitta ner och diskutera saker. De är därför världsfrånvända, och knappt medvetna om vad som händer runt dem förutom det de får genom TV eller dator. De litar därför väldigt mycket på sina tekniska källor och tänker så lite som möjligt själva, mest för att hålla sig borta från det allvarliga problemet med depressioner i samhället.
Reklamen är viktig, och folk har så bråttom att de kör i 160, vilket lett till längre reklamskyltar så man ska hinna läsa dem. Samhället ser vad individer håller på med, men inte lika tydligt som i 1984, där alla är medvetna om att Storebror ser dem. Kartläggningen är mer i linje med den riktade reklam som finns idag, när exempel Google analyserar vad du gör på FaceBook för att kunna rikta reklam som passar din profil. Censuren i romanens samhälle är effektiv, exempelvis vet inte befolkningen att landet är i krig, vilket också känns ganska typiskt för en dystopi. Ironiskt nog censurerades Fahrenheit 451 när den skickades ut till skolor i USA.
Det enda sättet människor umgås på i boken är genom sina tekniska prylar, och det verkar vara det enda som samlar personer. Det kan jämföras med hur ungdomar idag hellre sitter hemma på Skype och kör LOL än går ut och gör något på stan. Beteendet har givit upphov till en ny sjukdom, SUS (Socially Updating Syndrome), vilken innebär att man hela tiden måste hålla sig socialt uppdaterad, till exempel genom FaceBook. Man räknar idag med att en tredjedel av alla ungdomar lider av SUS.
Fahrenheit 451 förefaller vara en långt bättre bok än exempelvis Kallocain eller 1984 att få läsa i skolan eftersom den känns mer aktuell. Det är antagligen för att de andra dystopierna handlar om skräcken inför ett kommunistiskt samhälle i spegling av ett extremt Sovjet. Men i dagens samhälle är de kommunistiska staterna på väg bort eller isolerade, vilket innebär att det är kapitalism och passiv konsumtion som nu uppfattas som den stora skräck som hotar att få världen att kollapsa.
