Så här kommer då, tillslut, den allra sista diskussionen som vi lägger upp här på bloggen. Det är en jämförande analys av alla fyra böckerna vi läst samt över vilka postmodernistiska drag som vi hittat i böckerna. Vi har även en hel del boktips för de som är intresserade av att läsa böcker i samma stil. Tillslut så har vi diskuterat lite av hur det var att läsa böcker i grupp vilket vi alla var nya inför. Det är en ganska lång diskussion på ca 2 timmar som vi sammanfattat här så den är en del att bita. Det är med både sorg och stolthet som vi presenterar den sista delen i vårt projektarbete. Håll till godo!!
Jämförelse genom analysfrågorna
Karaktärer
Fahrenheit 451 är den enda boken av de vi läst i projektet som har en manlig huvudperson. Den har i helhet en mer negativ kvinnosyn jämfört med de andra böckerna och saknar överhuvudtaget några starka kvinnliga karaktärer. Detta skulle kunna vara både ett modernistiskt drag och/eller ett resultat av tiden då den skrevs, vilket var på 50-talet.
Var är Jane Eyre? har till skillnad från Fahrenheit 451 en mycket stark kvinna i huvudrollen, medan manliga karaktärer som Landen och Bowden har typiska kvinnliga karaktärsdrag. Man kan i stort sätt säga att könsrollerna är omkastade, detta kan ses som ett postmodernistiskt drag då en del av postmodernismen handlar om att bryta mot förutfattade meningar och normer.
Slumpens Bok har relativt få manliga karaktärer och precis som Var är Jane Eyre? en stark kvinna huvudrollen. Det är väldigt stora åldersskillnader i boken men viktigt är att karaktärerna ändå kan vara goda vänner. Den äldsta karaktären i boken är 104 år gammal, mamman är runt 40 men beter sig som ett litet barn och Hanna som är 12 år har tagit på sig vuxenrollen. På så sätt är åldersrollerna för Hanna och hennes mamma omkastade vilket kan jämföras med de omkastade könsrollerna i Var är Jane Eyre? och kan, precis som där, ses som ett sätt att bryta mot normerna.
Boktjuven har likaså en stark kvinna i huvudrollen, något som alltså är gemensamt för alla de nyare böckerna Boktjuven, Var är Jane Eyre? och Slumpens bok som alla är skrivna på 2000-talet. Liesel är också något av en pojkflicka och föräldrarna kan man också säga ha omvända könsroller vilket även verkar vara fallet i Liesel och Rudys relation. Man kan därmed se att omvända könsroller är något som återkommer i flera av böckerna och vi funderade även där på om detta kunde vara ett postmodernistiskt drag eller ett resultat av tiden.
Fahrenheit 451 är alltså den enda boken som inte har en kvinnlig huvudkaraktär och har generellt mer stereotypa könsroller än de andra. Med tanke på att den samtidigt är den enda modernistiska boken vi läst så skulle man alltså kunna tänka sig att det är någonting som är typsikt för modernismen, men eftersom Fahrenheit 451 också är skriven långt före de andra böckerna är det nästan troligare att det bara är ett resultat av tiden. Genusroller är ett väldigt aktuellt tema idag men uppmärksammades inte alls på 50-talet.
Miljö
I Var är Jane Eyre? befinner vi oss i ett parallellt universum till 80-talets England. Fahrenheit 451 utspelar sig i ett framtida USA med ett korrupt samhälle och precis som i Var är Jane Eyre? är miljön en konstig, förvrängd version av vår egen värld. Boktjuven utspelar sig i Nazityskland, alltså i en historisk miljö medan Slumpens Bok är den enda av böckerna som utspelar sig i Sverige, förmodligen under 60-70-talet baserat på den teknologiska utvecklingen, det verkar också logiskt då boken i sådana fall skulle utspela sig i samma tid som författarens egen barndom.
I Slumpens Bok och Fahrenheit 451 säger författarna aldrig direkt var man är till skillnad från i Var är Jane Eyre? och Boktjuven. Antagligen beror det på att för det för de sist nämnda har den geografiska platsen större betydelse för handlingen än i de andra två.
Berättarperspektiv
I Boktjuven är berättarperspektivet tredjeperson ur Liesels synvinkel, medan döden har jagperspektiv. Han "spoilar" hela tiden berättelsen och berättar Liesels bok med hennes egna ord. Man får även följa dödens tankar, där han uppdaterar en om kriget. Boken är uppdelad i både kapitel och delar och i början av varje kapitel finns en sammanfattning över vad som kommer hända. Slumpens Bok är också skriven i tredjeperson, ur Hannas perspektiv, men har ingen riktig berättare. Den är uppdelad i kapitel men saknar större uppdelning. Var är Jane Eyre? är till skillnad från de andra inte kronologiskt berättad utan hoppar tidsmässigt i handlingen. Den är skriven i jagform ur Torsdag Nestas perspektiv. Romanen "spoilar" precis som Boktjuven handlingen genom sammanfattningar i början av varje kapitel, vilka består av utdrag ur böcker i boken. Fahrenheit 451 har inga kapitel men är uppdelad i tre delar. Den är skriven i tredje perspektiv ur Montags synvinkel. Den har sparsamt med handling jämfört med de andra böckerna och fokuserar mer på Montags tankar.
Berättarperspektiv
I Boktjuven är berättarperspektivet tredjeperson ur Liesels synvinkel, medan döden har jagperspektiv. Han "spoilar" hela tiden berättelsen och berättar Liesels bok med hennes egna ord. Man får även följa dödens tankar, där han uppdaterar en om kriget. Boken är uppdelad i både kapitel och delar och i början av varje kapitel finns en sammanfattning över vad som kommer hända. Slumpens Bok är också skriven i tredjeperson, ur Hannas perspektiv, men har ingen riktig berättare. Den är uppdelad i kapitel men saknar större uppdelning. Var är Jane Eyre? är till skillnad från de andra inte kronologiskt berättad utan hoppar tidsmässigt i handlingen. Den är skriven i jagform ur Torsdag Nestas perspektiv. Romanen "spoilar" precis som Boktjuven handlingen genom sammanfattningar i början av varje kapitel, vilka består av utdrag ur böcker i boken. Fahrenheit 451 har inga kapitel men är uppdelad i tre delar. Den är skriven i tredje perspektiv ur Montags synvinkel. Den har sparsamt med handling jämfört med de andra böckerna och fokuserar mer på Montags tankar.
Teman
Fahrenheit 451 har dystopiska teman, och handlar om att bryta sig loss från mängden, samtidigt som den visar ett samhälle där individualismen har gått för långt. Boken handlar även om hur massmedia påverkar läsandet och synen på kunskap. Fokuset i bokens samhälle ligger på att ingen ska vara olycklig men Montag ser igenom den falska ytan och bryter sig loss. Detta är ett väldigt typiskt modernistiskt drag; att gå ner på djupet och hitta kärnan. Men Fahrenheit 451 kan även anses postmodernistisk då den har dekonstruerande teman som uppbrytningen av normer. Fahrenheit 451 innehåller ingen metafiktion.
Boktjuvens huvud teman är död och ordens makt. Den handlar också om identitetsökning och att växa upp och har precis som Slumpens bok ett barn i huvudrollen. Boktjuven har metafiktionella teman då böckerna Liesel läser återspeglar hennes eget liv genom att hon tolkar in det i böckerna. Fokuset ligger därför på hur hon upplever böckerna och läsningen är ett viktigt tema. Hon och Max använder sidorna ur Mein Kampf till att göra nya böcker, där kan man dra paralleller till en av postmodernismens idéer om att allt man gör bygger på andra saker. Boktjuven är således en mycket postmodernistisk bok. Den innehåller även mycket symbolik och har flest allegorier av alla böckerna vi läste och till skillnad från de andra så har även skrivandet en stor roll i boken.
Slumpens Bok handlar inte helt oväntat om slump. Eftersom det är en barnbok handlar den precis som Boktjuven om att växa upp och om att skaffa nya vänner. Den har antagligen simplast teman av alla böcker vi läst av just av anledningen att den är en barnbok men den behandlar ändå komplicerade frågor som till exempel det att historien upprepar sig och att allting är en tolkningsfråga. Olika karaktärer i boken läser in olika saker i slumpens bok, för Hanna är den viktig för hennes själv, för Storki är den bara slump och för Haydin Pika så är den ett medel för att hitta sanningen. På så sätt innehåller Slumpens bok en konflikt mellan postmodernism och modernism, sanning vs. yta och kärna vs. alltings kaos.
Var är Jane Eyre? handlar om förlåtelse och kärlek. Den är en deckare men slutet påminner förvånande nog väldigt mycket om en romantisk komedi. För övrigt handlar boken mest om litteraturens inflytande på samhället och individen. Romanen är den bok som är mest postmodern av de fyra enligt oss och Fahrenheit 451, som var mest modernistisk, var på många sätt väldigt lik fast precis tvärt om. Några likheter och olikheter var t.ex. samhällets uppbyggnad; i Var är Jane Eyre? kretsar allting i samhället kring böcker medan i Fahrenheit 451 så all litteratur strikt förbjudet. En annan likhet var att det i båda böckerna utspelade sig krig, men i Fahrenheit 451 var ingen medveten om kriget medan i Var är Jane Eyre? visste alla om det och var väldigt engagerade. Andra likheter var bland annat relationerna i böckerna, men även där var situationen omkastad.
Ordens makt
I Fahrenheit 451 och Slumpens Bok nämns ordens makt några gånger men är inget centralt tema. I Slumpens Bok är det dock lite mer centralt än i Fahrenheit 451; enligt Haydin Pika är orden magiska medan för Hanna orden bara är ord som saknar betydelse om hon inte lyssnar. Fahrenheit 451 nämner i en scen att orden innebär kvalitet men tar inte upp ämnet i övrigt. Var är Jane Eyre? handlar inte om ordens makt utan endast om böcker, som ju i och för sig är uppbyggda av ord. Boktjuven är som sagt den bok som fokuserar mest på ordens makt, för mer om det se den separata diskussionen om Boktjuven.
Litterära allegorier och metaforer
Fahrenheit 451 är den bok som har mest metaforer av de vi läste. Ray Bradbury har en språkligt metaforisk stil när han skriver vilket är väldigt typiskt för modernismen. Boktjuven är den bok som mest bygger på allegorier vilket vi tar upp i detaljdiskussionen om romanen ifråga. Var är Jane Eyre? har inga metaforer i texten men har däremot väldigt många hänvisningar till andra böcker vilket är ett typiskt postmodernistiskt drag. Man kan dessutom se förhållanden i den världen som metaforer till vår egen värld. Slumpens Bok kan sägas vara en allegori om sig själv i och med att boken man läser om hela tiden hänvisar till sig själv.
Postmodernistiska drag
Boktjuven, Slumpens Bok och Var är Jane Eyre? (Fahrenheit 451)
1. I vilken utsträckning visar sig boken handla om sig själv?
I både Boktjuven och Slumpens Bok så visar det sig att boken man läser i själva verket är boken som romanen handlar om, vilket man även kan se på att båda har samma titel som boken i boken. Även Var är Jane Eyre? visar liknande metafiktionella drag men först i en uppföljare till den del vi läser. Det blir på så sätt en situation som påminner om då man tittar in i två motsatta speglar som reflekterar varandra i oändlighet. Man kan likna det vid metafiktionens vana att ha böcker i böcker. Det finns på så sätt ingen kärna vilket är en av grundtankarna inom postmodernismen.
- I vilken utsträckning lånar boken från andra böcker och verk?
Både Var är Jane Eyre? och Boktjuven lånar extremt mycket från andra verk, inte bara litterära. Var är Jane Eyre? består i princip bara av andra saker som författaren satt ihop, både klassisk litteratur som William Shakespeare och populärkultur som Doctor Who. Alla referenserna blir tillslut en egen historia, som inte liknar någonting annat men samtidigt allt man har sett förut. Boktjuven hänvisar mer konkret till sina böcker; Mein Kampf återkommer flera gånger och andra böcker som man vet brändes under bokbålen nämns, till exempel Axelryckningen och Visslaren. Fahrenheit 451 citerar äldre böcker, författare och poeter, speciellt i en scen där Beatty mer eller mindre skäller ut Montag för att han har tagit böcker som ska brännas. Bokens personer talar också om äldre böcker som ska få folket att tänka efter, Bibeln dras till exempel upp flera gånger. Slumpens bok refererar till sig själv genom att upprepa samma citat ur Slumpens bok som Hanna läser flera gånger, och på så sätt har den mycket fokus på just den boken (alltså sig själv). Slumpens Bok och Boktjuven har också det gemensamt att huvudpersonen när de mest behöver hittar andra böcker och skriver nya saker i dem, vilket som tidigare nämnt är ett postmodernistiskt drag; att bygga något nytt på något gammalt.
3. Är böckerna i romanen egentligen en symbol för någonting annat?
I Boktjuven är böckerna som Liesel läser allegorier över hennes eget liv. I Slumpens bok är boken en symbol för slumpen och i Fahrenheit är det böckerna som förmedlar kunskapen och sätter igång folks tankar. I alla böckerna vi läst så används böckerna för att förstå någonting annat; I Boktjuven använder Liesel dem för att förstå sin situation, i Slumpens Bok använder Hanna dem för att förstå sig själv, i Var är Jane Eyre? så hjälper Jane Eyre Torsdag att klara upp sin relation med Landen och i Fahrenheit 451 används böckerna för att finna sanningen. Böckerna i böckerna är alltså en symbol för tankar och förändring. Gemensamt för alla är även att det är läsningen och vad man får ut av läsningen som är det centrala snarare än själva böckerna.
4. Vilket budskap vill författarna förmedla i de fyra böckerna? Kan man se någonting som är specifikt för just “böcker om böcker”?
Läsningen är det mest centrala temat i alla fyra böckerna, även om läsningen i Var är Jane Eyre? kan ses som indirekt eftersom personerna inte läser utan beger sig in i boken. Läsningen används som ett verktyg för att hitta sig själv och komma till insikt om något, oftast som hjälp för att lösa sina livsproblem. Alla böckerna talar också mycket om ensamhet som motsats till vänskap – hur läsningen samlar människor som man ser i Slumpens Bok och Var är Jane Eyre? men också hur boken i sig själv kan göra en mindre ensam som i Fahrenheit och Boktjuven. Fahrenheit 451 skiljer sig dock lite från de andra eftersom Montag mer eller mindre är ensam hela tiden, han strävar inte efter att hitta nya vänner utan efter att hitta sig själv. Slumpens Bok och Fahrenheit 451 skiljer sig också från de andra två då ingenting riktigt händer – huvudkaraktären hittar en bok, läser den och sen blir allt bättre. I Var är Jane Eyre? och Boktjuven är det mer handling, de filosoferar inte så mycket utan utför åtminstone en konkret handling i varje kapitel. Det kan ses som en annan kamp mellan modernismen och postmodernismen, då modernismen handlar mer om det inre, tankarna och känslorna medan postmodernismen handlar om formen, det yttre och situationerna. Det kan också ses som den gamla typen av litteratur, där böcker mer eller mindre ofta gick ut på att en huvudkaraktär åkte omkring i världen och filosoferade medan nutida kultur betonar hur viktig handlingen är. Ett exempel är dagens tv-serier där dels varje episod har en handling, en säsong har en annan och hela serien har en tredje. Postmoderna verk är också lättare att tolka, vi läser in saker i böckerna som inte står utskrivet eftersom det är så mycket handling men ingen tolkning av vad som händer, och som människa måste man tolka saker och drar därför slutsatser själv. Modernistiska böcker som Fahrenheit 451 tolkar istället saker som händer hela tiden, vilket innebär att man inte har nåt behov av att tolka det själv. Då Fahrenheit 451 är den enda modernistiska boken blir den därför olik de andra. I Var är Jane Eyre? läser man väldigt mycket mellan raderna, så mycket att Fforde nästan kan anses använda Hemingways kända isbergsteknik, vilken ju räknas som modernistiskt. Skillnaden modernism/postmodernism märks nästan tydligast i bakgrundsberättelserna, i postmodern litteratur får man ingen bakgrund bara en situation, medan man i modern litteratur bara får bakgrunden till saker och ingen riktig situation.
5. I vilken mån ifrågasätter böckerna sådant som samhället/ läsaren/ boken själv tar för givet?
Slumpens Bok ifrågasätter sig själv när de diskuterar vad slumpens bok egentligen är. Fahrenheit 451 är den bok som ifrågasätter mest, den ifrågasätter samhället, individen, vad det är att vara mänsklig, vad det är att vara lycklig m.m. Var är Jane Eyre? ifrågasätter också saker, bland annat diskuteras krig och varför vi krigar ständigt i boken. Boktjuven är kanske den bok som ifrågasätter minst men även där finns kritiken mot samhället med. Att inte följa den stora massan och ifråga sätta normer är någonting som tas upp i alla böcker och kan ses som ett gemensamt postmodernistiskt drag.
6. I postmoderna sammanhang talar man om ”författarens död”. Med det menas att en bok skapas lika mycket när den läses som då den skrivs och att ingen författare egentligen kan hitta på något nytt utan att allt författaren skapar är sådant som fyllts på från en annat håll. Vad har vi hittat i boken som stödjer en sådan syn?
Var är Jane Eyre? bygger som sagt nästan bara på annan litteratur, vilket ju är ett tecken på att man bara kan samla ihop gamla saker inte skapa nytt. I Boktjuven hänvisar författaren på det flera gånger, dels när Liesel och Max tar ord och ändrar dem, och dels att hela historien är ett resultat av författarens föräldrars minnen från Nazityskland. Man kan även se det i Slumpens Bok, där de flera gånger talar om att historien upprepar sig själv om och om igen.
7. Hur skildras boken i litteraturen?
I Slumpens Bok, Boktjuven och Var är Jane Eyre? skildras böckerna som vänner till huvudkaraktären. De blir ett stöd för karaktären i besvärliga situationer. I Var är Jane Eyre? kliver till exempel en karaktär bokstavligen ut ur en bok för att hjälpa Torsdag. Som vi sa tidigare så hjälper böckerna personerna att förstå någonting de grubblar över. I Fahrenheit 451 säger de på något ställe rakt ut att böckerna inte är de viktiga utan snarare deras innehåll. I Fahrenheit 451 skildras böckerna för övrigt mer drömmaktigt jämfört med i de andra böckerna och får där även stå för kunskap och kvalitet.
3. Är böckerna i romanen egentligen en symbol för någonting annat?
I Boktjuven är böckerna som Liesel läser allegorier över hennes eget liv. I Slumpens bok är boken en symbol för slumpen och i Fahrenheit är det böckerna som förmedlar kunskapen och sätter igång folks tankar. I alla böckerna vi läst så används böckerna för att förstå någonting annat; I Boktjuven använder Liesel dem för att förstå sin situation, i Slumpens Bok använder Hanna dem för att förstå sig själv, i Var är Jane Eyre? så hjälper Jane Eyre Torsdag att klara upp sin relation med Landen och i Fahrenheit 451 används böckerna för att finna sanningen. Böckerna i böckerna är alltså en symbol för tankar och förändring. Gemensamt för alla är även att det är läsningen och vad man får ut av läsningen som är det centrala snarare än själva böckerna.
4. Vilket budskap vill författarna förmedla i de fyra böckerna? Kan man se någonting som är specifikt för just “böcker om böcker”?
Läsningen är det mest centrala temat i alla fyra böckerna, även om läsningen i Var är Jane Eyre? kan ses som indirekt eftersom personerna inte läser utan beger sig in i boken. Läsningen används som ett verktyg för att hitta sig själv och komma till insikt om något, oftast som hjälp för att lösa sina livsproblem. Alla böckerna talar också mycket om ensamhet som motsats till vänskap – hur läsningen samlar människor som man ser i Slumpens Bok och Var är Jane Eyre? men också hur boken i sig själv kan göra en mindre ensam som i Fahrenheit och Boktjuven. Fahrenheit 451 skiljer sig dock lite från de andra eftersom Montag mer eller mindre är ensam hela tiden, han strävar inte efter att hitta nya vänner utan efter att hitta sig själv. Slumpens Bok och Fahrenheit 451 skiljer sig också från de andra två då ingenting riktigt händer – huvudkaraktären hittar en bok, läser den och sen blir allt bättre. I Var är Jane Eyre? och Boktjuven är det mer handling, de filosoferar inte så mycket utan utför åtminstone en konkret handling i varje kapitel. Det kan ses som en annan kamp mellan modernismen och postmodernismen, då modernismen handlar mer om det inre, tankarna och känslorna medan postmodernismen handlar om formen, det yttre och situationerna. Det kan också ses som den gamla typen av litteratur, där böcker mer eller mindre ofta gick ut på att en huvudkaraktär åkte omkring i världen och filosoferade medan nutida kultur betonar hur viktig handlingen är. Ett exempel är dagens tv-serier där dels varje episod har en handling, en säsong har en annan och hela serien har en tredje. Postmoderna verk är också lättare att tolka, vi läser in saker i böckerna som inte står utskrivet eftersom det är så mycket handling men ingen tolkning av vad som händer, och som människa måste man tolka saker och drar därför slutsatser själv. Modernistiska böcker som Fahrenheit 451 tolkar istället saker som händer hela tiden, vilket innebär att man inte har nåt behov av att tolka det själv. Då Fahrenheit 451 är den enda modernistiska boken blir den därför olik de andra. I Var är Jane Eyre? läser man väldigt mycket mellan raderna, så mycket att Fforde nästan kan anses använda Hemingways kända isbergsteknik, vilken ju räknas som modernistiskt. Skillnaden modernism/postmodernism märks nästan tydligast i bakgrundsberättelserna, i postmodern litteratur får man ingen bakgrund bara en situation, medan man i modern litteratur bara får bakgrunden till saker och ingen riktig situation.
5. I vilken mån ifrågasätter böckerna sådant som samhället/ läsaren/ boken själv tar för givet?
Slumpens Bok ifrågasätter sig själv när de diskuterar vad slumpens bok egentligen är. Fahrenheit 451 är den bok som ifrågasätter mest, den ifrågasätter samhället, individen, vad det är att vara mänsklig, vad det är att vara lycklig m.m. Var är Jane Eyre? ifrågasätter också saker, bland annat diskuteras krig och varför vi krigar ständigt i boken. Boktjuven är kanske den bok som ifrågasätter minst men även där finns kritiken mot samhället med. Att inte följa den stora massan och ifråga sätta normer är någonting som tas upp i alla böcker och kan ses som ett gemensamt postmodernistiskt drag.
6. I postmoderna sammanhang talar man om ”författarens död”. Med det menas att en bok skapas lika mycket när den läses som då den skrivs och att ingen författare egentligen kan hitta på något nytt utan att allt författaren skapar är sådant som fyllts på från en annat håll. Vad har vi hittat i boken som stödjer en sådan syn?
Var är Jane Eyre? bygger som sagt nästan bara på annan litteratur, vilket ju är ett tecken på att man bara kan samla ihop gamla saker inte skapa nytt. I Boktjuven hänvisar författaren på det flera gånger, dels när Liesel och Max tar ord och ändrar dem, och dels att hela historien är ett resultat av författarens föräldrars minnen från Nazityskland. Man kan även se det i Slumpens Bok, där de flera gånger talar om att historien upprepar sig själv om och om igen.
7. Hur skildras boken i litteraturen?
I Slumpens Bok, Boktjuven och Var är Jane Eyre? skildras böckerna som vänner till huvudkaraktären. De blir ett stöd för karaktären i besvärliga situationer. I Var är Jane Eyre? kliver till exempel en karaktär bokstavligen ut ur en bok för att hjälpa Torsdag. Som vi sa tidigare så hjälper böckerna personerna att förstå någonting de grubblar över. I Fahrenheit 451 säger de på något ställe rakt ut att böckerna inte är de viktiga utan snarare deras innehåll. I Fahrenheit 451 skildras böckerna för övrigt mer drömmaktigt jämfört med i de andra böckerna och får där även stå för kunskap och kvalitet.
- Vad har boken för roll och hur påverkar den handlingen, huvudpersonen och andra karaktärer?
Boken hjälper inte bara karaktärerna att förstå saker, den triggar också igång handlingen i alla fyra böckerna. Huvudpersonen får kontakt med andra genom boken de hittat, och boken/böckerna och huvudkaraktären har också en alldeles speciell dragningskraft mellan sig. I Boktjuven så finns det en anledning till att Liesel får tag i varje bok, i Slumpens bok är boken skriven speciellt för Hanna, i Var är Jane Eyre? har Torsdag alltid älskat Jane Eyre och inte bara sjunkit in i boken som barn utan också blivit räddad av den flera gånger, och i Fahrenheit 451 tar Montag böckerna ”för att han kände att han måste”, utan nån riktig anledning till att han väljer de han tar. På så sätt är boken både närvarande rent fysiskt som ett slags stöd och mer psykologiskt genom att den hjälper huvudkaraktären att utvecklas och bilda egna uppfattningar. Den bok där man störst ser bokens inverkan på samhället är Var är Jane Eyre? där det samlas en stor folkmassa när Jane Eyre blir kidnappad, vilka kräver att hon ska återlämnas. I Slumpens bok är det inte lika tydligt, men även där påverkar boken genom Storki som ju är en väktare till boken och har nära koppling till Hanna känner bland annat stadsministern, i Fahrenheit 451 och Boktjuven ser man hur samhället påverkas av böcker och känner avsky eller skräck inför dem då de bränner böcker i mängder.
- Vilken roll har läsningen i boken?
Läsningen är ett centralt tema i alla böckerna. Det är den egna upplevelsen som är i fokus, alltså att det är personen som läser som tolkar boken och på så sätt har en upplevelse som är individuell och som kan skifta från person till person. Eftersom böckerna handlar om läsning så blir man själv uppmärksammad på att man läser, detta är ett typiskt metafiktionellt drag. Karaktärerna i boken fokuserar på sig själva när de läser medan vi kan ha ett bredare samhällsperspektiv när vi läser böckerna.
- Var går gränsen mellan verklighet och fiktion?
I Var är Jane Eyre? är karaktärerna i böckerna i boken verkliga av kött och blod. Man kan gå in i böcker och karaktärerna kan även komma ut ur sina böcker. De är dessutom medvetna om att de är karaktärer i en bok, alla förutom huvudperson om den är skriven i jagform. Det får en att undra om karaktärerna i Var är Jane Eyre? är medvetna om att de är i en bok? De skulle i sådan fall förklara en del underliga saker som händer boken. Man kan också undra ifall man själv är en karaktär i en bok men inte medveten om det för man ser det ur sitt eget perspektiv. Gränsen mellan verklighet och fiktion i Var är Jane Eyre? är alltså väldigt vag.
Fahrenheit 451 har däremot ingen metafiktion över huvud taget och vad som är verklighet och fiktion är därför väldigt klart.
I Boktjuven och Slumpens Bok så är det svårt att veta vilken som är den riktiga boken, är det boken i boken eller boken man själv läser. På sätt dras man med in i historien och gränsen mellan verkligheten och boken suddas ut.
I både Boktjuven, Slumpens bok och Var är Jane Eyre?, som alla på olika sätt är mer eller mindre metafiktionella, är det alltså svårt att veta var gränsen går mellan verkligheten och boken. Det får en själv, när man läser boken, att fundera på vad som egentligen är verkligt, vilket i sin tur är ett av syftena med metafiktionen. Vi kom själva in på en väldigt ”djup” existentiell diskussion när vi kom till den här frågan.
- Metafiktionella omslag
Förutom de postmodernistiska dragen i själva böckerna upptäckte vi dessutom att några av böckerna kan anses ha metafiktionella omslag. På framsidan till Var är Jane Eyre? ser man hur en stege leder upp till ett fönster in i boken, och på baksidan ser man hur det ser ut på andra sidan fönstret som ett tecken på hur personerna går in i böckerna. En av de många framsidorna till Boktjuven visar hur döden kikar ut ur bokomslaget, medan Slumpens Bok har en bild där Hanna håller boken öppen medan ord och symboler svävar ut ur den. Fahrenheit 451 är som sagt inte metafiktionell men har istället en allegorisk illustration på framsidan, den brinnande mannen visar hur Montag bränner upp resterna av sitt gamla liv. Framsidorna visar hur boken förhåller sig till resten av handlingen, i Boktjuven och Var är Jane Eyre? beger sig läsaren in i boken medan i Slumpens Bok så kommer orden ut ur boken genom högläsning och påverkar världen runtom läsaren.
Vad vi tyckte om böckerna
Temat som vi valde för det här projektet var som sagt ”böcker om böcker” och med hjälp av bibliotekarier, vänner, familj och internet lyckades vi göra en lista på nästan 20 böcker som vi tyckte skulle passa in i vårt tema. Därefter skulle vi välja de fyra eller fem böckerna som vi ville läsa. Den biten var rätt svår eftersom vi visste så pass lite om böckerna men vi lyckades ändå plocka ut de fyra böckerna som vi nu läst. Med tanke på att vi visste så lite om böckerna när vi valde dem måste vi anta att vi haft väldigt tur. Ingen av böckerna vi valde har varit dålig och alla passade på olika sätt mycket bra in på temat. Både författarna och genrerna har varit väldigt olika, vi har en dystopi skriven av en amerikansk författare på 50-talet, vi har en snurrig deckarhistoria som påbörjades av en brittisk tonårspojke på 80-talet, vi har en bok om krig och död i Europa skriven av en man som är född och uppvuxen i Australien och så har vi en barnbok av en svensk kvinna i femtio års åldern.
Alla dessa böcker har som sagt varit bra, men på mycket olika sätt. Boktjuven av Markus Suzak var den första boken vi läste och är den enda av böckerna som bygger på verkliga händelser. Det är en mycket bra historia samtidigt som den öppnar upp för många viktiga frågor som inte bara var aktuella i Nazityskland utan även i dagens samhälle. Ordens makt och vad man kan göra med de rätta orden är det mest centrala temat i Boktjuven men den ger också ett nytt och annorlunda perspektiv på andra världskriget, sett från insidan och inte från de allierades synvinkel.
Den andra boken vi läste var Åsa Linds barnbok Slumpens Bok. Så här i efterhand är det Slumpens bok som inte riktigt når upp till samma standard som de övriga böckerna. Den känns lite ojämn, bitvis är den väldigt bra men sedan händer allt för fort och handlingen håller inte riktigt ända till slutet. Att vi känner så här om Slumpens Bok kan bero på att det är en barnbok och med det i åtanke är den ändå läsvärd. Om vi var nio år yngre skulle Slumpens bok passa mycket bättre. Men trots att boken är skriven för barn är historien mörk och tung i början. Den behandlar svåra och jobbiga saker som ensamhet och galenskap och även om allt blir bra i slutändan försöker Åsa Lind på inga sätt att förmildra dessa saker för en yngre läsare. Det är just det som vi tycker gör Slumpens bok till en bra barnbok, den är nämligen ärlig.
Om man vill läsa en typiskt postmodernistisk bok rekommenderar vi Var är Jane Eyre? som var den tredje boken vi läste. Var är Jane Eyre? är en fullständigt surrealistisk deckare/fantasy/sci-fi/romantisk komedi. Handlingen är ytlig, karaktärerna kommer och går och berättelsen är fylld av ordlekar och litterära anspelningar, ändå är den alldeles underbar och inte likt något som någon av oss läst tidigare.
Den klassiska dystopin Fahrenheit 451 av Ray Bradbury är egentligen mer modernistisk än postmodernistisk men det går att hitta några postmodernistiska drag om man försöker. Boken skrevs på 50-talet men är kanske mer aktuell nu än någonsin tidigare. Den värld som Bradbury beskriver i boken har nämligen många skrämmande likheter med den vi nu lever i. Boken var kanske något mer svårläst än de tidigare böckerna och det är tydligt att den är skriven i en helt annan stil men det gör den på intet sätt sämre.
Boktips
Är du intresserad av att läsa andra postmodernistiska böcker, böcker med metafiktionella inslag eller helt enkelt andra böcker som handlar om böcker? Här kommer den lista på böcker som vi utgick ifrån när vi valde böcker till vår bokcirkel.
- Vindens Skugga (2001) av Carlos Ruiz Zafón
- Den oändliga historien (1981) av Michael Ende
- Momo - eller kampen om tiden (1973) av Michael Ende
- Slutet på Mr Y (2006) av Scarlett Thomas
- Rosens namn (1980) av Umberto Eco
- Dumasklubben (1998) av Arturo Pérez-Reverte
- Den trettonde historien (2006) av Diane Setterfield
- Ilustrado (2008) av Miguel Syjuco
- Paul Exodus Propp (2004) av Magnus Carlbring
- Liftarens guide till galaxen (1979-92) av Douglas Adams
- Drood (2009) av Dan Simmons
- Biblioteket i babel (1963) av Jorge Luis Borges
- Sommargästerna (1960) Pär Rådström
- People of the book (2008) Geradine Brooks
- Guldkompassen (1995) Philip Pullman
- Alice i Underlandet (1865) Lewis Carroll
Och så till sist, boken som inspirerade oss att välja det här temat, Bläckhjärta av Cornelia Funke. Bläckhjärta var en bok som vi all läst tidigare och som vi alla älskat och under hela projektet har vi hittat likheter och jämfört alla böcker vi läst med just Bläckhjärta. Även om boken egentligen är avsedd för barn och ungdomar rekommenderar vi den för alla som tycker om böcker, oavsett ålder.
Att läsa i grupp…
Att läsa i grupp på det här viset var något som ingen av oss hade provat på innan det här projektet. Vår enda erfarenhet av att läsa i grupp var när man läst böcker i skolan, vilket ingen av oss tyckte särskilt mycket om. I skolan är engagemanget i böckerna ofta mycket litet och de allmänna åsikterna är oftast att det är tråkigt att läsa. Men att läsa så här, med vänner som är intresserade och lägger ner tid på böckerna, frågorna och diskussionerna, det var något helt annat. Det känns som att vi genom att diskutera fått ut så mycket mer från böckerna än om vi bara läst själva. Vi har hållit med varandra, kritiserat varandra, utbytt tankar och funderingar och skrattat väldigt mycket.
En rolig koppling som vi gjorde medan vi diskuterade var hur vi i våra egna diskussioner alltid verkar hänvisa till andra böcker och till kultur runt om oss, vilket i sig är väldigt postmodernt, och på så sätt knyter vi an allt vad vi pratar om, även de irrelevanta delarna, till vårt tema. Vi har pratat en hel del om att fortsätta att läsa i grupp eftersom vi alla gillat det så mycket, våra planer för tillfället är att starta en ny bokcirkel, där vi , för att fortsätta lite på det metafiktionella temat, läser böcker till vilka man hänvisar till i andra böcker. I den listan ingår än så länge bland annat Axelryckningen och Visslaren från Boktjuven, blandade verk av William Shakespeare och Jane Eyre ur Var är Jane Eyre?, Dr West och Nattens lekar ur Slumpens Bok samt Bibeln ur Fahrenheit 451.
Men även om detta projekt inte blir av är vi alla glada för den tid vi haft och allt det som vi faktiskt har lärt oss, om postmodernism och metafiktion, om hur man diskuterar litteratur med andra och, hur man skriver diskussioner, recensioner och bloggar om böcker. Det har varit otroligt roligt. Tack och hej.
//Elin, Torun och Maja :)
//Elin, Torun och Maja :)